Vad gör en biobiljett värd 180 kronor?

Att uppleva magin som så länge bara funnits som ord i en bok.
Att känna hur gåshud framträder över armar och ben när de välbekanta tonerna av "Concerning Hobbits" förstärker tydligheten av Bilbos goda hjärta.
Att se modet hos fjorton storslagna hjältar resas från den mörkaste botten till den högsta, klaraste himmel.
Att se Bilbo trä ringen på fingret samtidigt som min egen ring så tydligt känns på mitt egna finger.
Chocken som kommer redan första sekunderna av filmen, när självaste Peter Jackson vandrar förbi kameran.
Hur kroppen darrar varje sekund Smaug syns i bild. Fram till det ögonblicket då han gör en min jag skulle känna igen var som helst: minen som ingen annan än Benedict Cumberbatch kan göra, då allt helt plötsligt blir stilla -kroppen, andningen, till och med hjärtat tycks ta del av stillheten.
När eftertexterna träder fram och jag, redan innan andra skådespelarnamnet har börjat visas, vet vilket namn det är som kommer, och ler med mer än bara ansiktet, jag ler med mitt hjärta och med min själ. Och jag vet att närmare äkta magi än det här kommer jag aldrig. Att se Martin Freeman skådespela är det magiskaste jag någonsin kommer att uppleva. För allt han gör berör något inom mig jag inte visste fanns.

Är det svaret? Är de här sakerna anledningen till att en enda biobiljett är värd 180 kronor?

Nej.

Det är de här sakerna som gör en biobiljett värd så mycket mer. Värd mer än allt guld under Ensliga berget.

!!!!!!

Jag lovar att jag kommer börja gråta så fort jag har lyckats smälta att det här faktiskt har hänt, men just nu är det alldeles för overkligt för att fatta.  <3<3<3<3<3<3<3<3

Att anonymt vara sig själv

Som de flesta människor säkert förstått sedan länge lägger jag stor vikt vid de klyschiga fraserna "våga vara dig själv", "alla är lika mycket värda" och så vidare. Jag har många gånger hört folk beundra mitt "mod" över att vara mig själv. Själv har jag aldrig sett det som en modig akt, aldrig har jag varit rädd för att vara mig själv -även om jag med tanke på min bakgrund kanske borde det. 

Men (nu kommer ett lite flummigt begrepp) jag är säker på att det finns många fler än jag som känner att ibland vill man kunna vara sig själv utan att behöva visa vem man är. Jag ska försöka förklara bättre. Jo, till exempel finns det ju de som är sig själva på internet utan att någon vet vilka de egentligen är bakom det där mystiska användarnamnet. 

Anonymitet. Att anonymt kunna vara sig själv. Det är det jag försöker beskriva. Att kunna göra något där man helt är sig själv utan att sätta ett namn, en ålder eller ett ansikte på handlingen för andra att se. Jag har hittat en sådan grej. Det är avslappnande, för det enda som finns är jag och det jag gör. Samtidigt är det nervpirrande. Att liksom vara lite hemlig, att vara sig själv utan att någon annan vet. För alla som ser min handling har jag skapat ett mysterium. Ingen vet att det är jag som ligger bakom den, jag lämnar inte minsta ledtråd. Möjligen att mina allra närmaste vänner skulle kunna gissa att det är jag, men då är det ju för att de känner mig så väl, vet vem jag är.

En känsla jag vill tillägga nu när jag precis har gjort en sådan grej är upprymdhet. Det är lite svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag tror att det jag gör kan göra andra glada. Det är åtminstone ingen handling som kan provocera folk, men en och annan mungipa kan nog böjas uppåt. Det hoppas jag i alla fall. 

Aja, jag blir iallafall glad av det, och jag kommer inte att sluta i första taget. Varför skulle jag sluta? Jag är ju bara mig själv, som alltid. Enda skillnaden är att ingen vet om det. 

Ett nytt försök

Jag tänkte försöka igen. Börja om kanske man också kan säga, fast det känns inte riktigt så. Jag tänker inte börja om från början, jag tänker börja härifrån. Där jag är just nu. Den jag är just nu. Här och nu.

Anledningen till att jag använde den här bloggen mindre och mindre och till slut inte alls tror jag har att göra med den jag var när jag startade bloggen. Jag var så annorlunda mot vad jag är nu. I början var bloggen något som passade mig och den jag var. Men i takt med att jag förändrades var det som att jag växte ifrån bloggen. Pusslet jag kallar mitt liv förändrades. Bloggen blev en av de pusselbitarna som passade sämre och sämre in i pusslet. Jag fortsatte skriva, men det kändes för varje gång som att det bara blev ytligare och meningslösare. Tillslut hamnade jag där jag har varit sedan förra blogginlägget, i sitsen där bloggen inte alls var en del av mig, ingenting jag kände att jag kunde ägna mig åt över huvud taget. Men jag har tänkt lite, och nu känns det som att bloggen kan passa in i pusslet igen, bara jag formar den rätt.

Jag är medveten om att jag under den senaste tiden har förändrats ganska mycket. Själv tycker jag att det är till det bättre, och jag tror och framför allt hoppas att andra människor tycker detsamma. Ibland funderar jag på om det finns de människor som tycker att jag gett efter för grupptryck, övergett min personlighet för att passa in. Men om det finns de som tror det vill jag verkligen att de ska veta att det inte är sant. I alla lägen har jag alltid prioriterat att vara mig själv. Det kanske är svårt att förstå med tanke på hur jag var för bara sisådär två år sedan. Att vara mig själv var lika viktigt då som nu, men på den tiden kändes det inte som att jag kunde passa in bland andra människor. Men att jag nu inte har lika mycket sådana problem betyder inte att jag har ändrat på mig för andras gillande. Jag har bara förstått att jag visst kan passa in när jag är mig själv. Jag har lärt mig att passa in och vara mig själv inte behöver vara två skilda saker.

Nu vill jag att den jag formats till idag, och den jag kommer fortsätta formas till ska ge lite nytt liv till den här bloggen. Jag tänker inte sätta några löften eller krav på mig själv angående bloggen. Jag tänker bara följa vägen jag har framför mina fötter, vi får se vad som händer under tiden.

KEEXCHOKLAD !

Godispappret som kommer sparas för alltid. ^^
Så kan det bli när pappa åker till Linköping. XD

Hockey

...bryr jag mig ju egentligen inte så värst mycket om. Men The Poodles senaste skapelse är ju gudomlig! <3 p="">
http://www.youtube.com/watch?v=vRDpTkMMdrE

Tjolahopp!

Jag har nu sportlov och är i Stockholm över dagen med mamma. Vi skulle leta balklänning, men det har vi nu gett upp och går istället på affärer vi tycker är roliga. I mitt fall är det happy socks, som vi var på nyss. I mammas fall är det röhnisch, som vi är på nu. Hon får gärna ta god tid på sig, för jag har hittat en jätteskön mysig fåtölj. Nehej, nu blev hon klar, och jag är jättedålig på att skriva och gå samtidigt, så nu måste jag sluta. XD