Att känna hur gåshud framträder över armar och ben när de välbekanta tonerna av "Concerning Hobbits" förstärker tydligheten av Bilbos goda hjärta.
Att se modet hos fjorton storslagna hjältar resas från den mörkaste botten till den högsta, klaraste himmel.
Att se Bilbo trä ringen på fingret samtidigt som min egen ring så tydligt känns på mitt egna finger.
Chocken som kommer redan första sekunderna av filmen, när självaste Peter Jackson vandrar förbi kameran.
Hur kroppen darrar varje sekund Smaug syns i bild. Fram till det ögonblicket då han gör en min jag skulle känna igen var som helst: minen som ingen annan än Benedict Cumberbatch kan göra, då allt helt plötsligt blir stilla -kroppen, andningen, till och med hjärtat tycks ta del av stillheten.
När eftertexterna träder fram och jag, redan innan andra skådespelarnamnet har börjat visas, vet vilket namn det är som kommer, och ler med mer än bara ansiktet, jag ler med mitt hjärta och med min själ. Och jag vet att närmare äkta magi än det här kommer jag aldrig. Att se Martin Freeman skådespela är det magiskaste jag någonsin kommer att uppleva. För allt han gör berör något inom mig jag inte visste fanns.
Är det svaret? Är de här sakerna anledningen till att en enda biobiljett är värd 180 kronor?
Nej.
Det är de här sakerna som gör en biobiljett värd så mycket mer. Värd mer än allt guld under Ensliga berget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar