Videoblogg från Öland

Tjolahopp!

Där kom det. För stunden är jag så lycklig att alla dåliga stunder jag haft under det senaste året inte spelar någon roll alls. Min största önskan just nu är att det ska hålla i sig så länge att jag glömmer bort att jag någonsin mått dåligt. 

Om ni undrar vad som har bringat denna lycka så var det den första poodleskonserten på tre år. <3

Jag luktar Kicken!!!!!!!

Nu luktar hela jag av hans parfym!!!!

rubrik?

Jag satt och tänkte att även om mitt liv är ganska hädelselöst just nu så kanske jag borde skriva NÅGONTING, utifall att det fakiskt finns folk som tittar in på min blogg då och då (alltså förutom en viss person), och tala om att trots att The desolation of Smaug i vintras var en otroligt omtumlande upplevelse (som senast inlägget beskrev) så överlevde jag. Jag vill också påpeka, om nu någon Örebroare som de senaste dagarna har köpt vatten på flaska i butik läser det här, att det är väldigt dumt. Ditt kranvatten är fullt riskfritt om du bara kokar det först. Om du inte fick lära dig det i grundskolan så dör faktiskt eventuella bakterier då. Förutom de ekonomiska fördelarna är det ju (om nu någon korkskalle inte visste om det) mycket bättre för miljön. Nu framstår väl jag som en förbannad miljöaktivist, vilket inte är meningen, jag ville bara ha det sagt. Jag kommer troligtvis överleva denna "vatten-kris" också, så ingen behöver oroa sig.

Vidare till annat.
Jag har ju sagt att jag inte vill ställa några krav på migsjälv när det gäller den här lilla bloggen. Men jag kan inte hjälpa att sakna den tiden då jag kunde skriva flera inlägg i veckan. Då jag skrev "TJOLAHOPP" som rubrik bara för att jag kände för det. Men faktum är att mitt liv inte är lika ständigt uppåt som det var på den tiden. Jag önskar att jag kunde skriva "TJOLAHOPP", men jag är inte lika glad och sprallig lika ofta längre. Men vet ni vad, jag tror att jag gör ett undantag när det gäller "inga krav", eller jag vet inte ens om jag ska kalla det här ett krav, det är väl snarare en liten deal. Okej, vi gör en deal: nästa gång jag känner mig sådär uppåt och sprallig kommer jag att skriva tjolahopp som rubrik. Varken förr eller senare. Jag kanske kommer skriva ett eller flera inlägg innan det händer, det har jag ingen aning om. Men jag kanske ska förtydliga en sak: att jag inte är sådär super-uppåt jämt, betyder absolut inte att jag är jätteledsen hela tiden. Det betyder bara att jag inte är riktigt så glad riktigt så ofta som jag vet att jag kan vara.

(jag vet att första stycket inehöll lite dåliga skämt, men se det som ett gott tecken att jag åtminstonde är tillräckligt uppåt för att orka dra ett superdåligt skämt)

Vad gör en biobiljett värd 180 kronor?

Att uppleva magin som så länge bara funnits som ord i en bok.
Att känna hur gåshud framträder över armar och ben när de välbekanta tonerna av "Concerning Hobbits" förstärker tydligheten av Bilbos goda hjärta.
Att se modet hos fjorton storslagna hjältar resas från den mörkaste botten till den högsta, klaraste himmel.
Att se Bilbo trä ringen på fingret samtidigt som min egen ring så tydligt känns på mitt egna finger.
Chocken som kommer redan första sekunderna av filmen, när självaste Peter Jackson vandrar förbi kameran.
Hur kroppen darrar varje sekund Smaug syns i bild. Fram till det ögonblicket då han gör en min jag skulle känna igen var som helst: minen som ingen annan än Benedict Cumberbatch kan göra, då allt helt plötsligt blir stilla -kroppen, andningen, till och med hjärtat tycks ta del av stillheten.
När eftertexterna träder fram och jag, redan innan andra skådespelarnamnet har börjat visas, vet vilket namn det är som kommer, och ler med mer än bara ansiktet, jag ler med mitt hjärta och med min själ. Och jag vet att närmare äkta magi än det här kommer jag aldrig. Att se Martin Freeman skådespela är det magiskaste jag någonsin kommer att uppleva. För allt han gör berör något inom mig jag inte visste fanns.

Är det svaret? Är de här sakerna anledningen till att en enda biobiljett är värd 180 kronor?

Nej.

Det är de här sakerna som gör en biobiljett värd så mycket mer. Värd mer än allt guld under Ensliga berget.

!!!!!!

Jag lovar att jag kommer börja gråta så fort jag har lyckats smälta att det här faktiskt har hänt, men just nu är det alldeles för overkligt för att fatta.  <3<3<3<3<3<3<3<3

Att anonymt vara sig själv

Som de flesta människor säkert förstått sedan länge lägger jag stor vikt vid de klyschiga fraserna "våga vara dig själv", "alla är lika mycket värda" och så vidare. Jag har många gånger hört folk beundra mitt "mod" över att vara mig själv. Själv har jag aldrig sett det som en modig akt, aldrig har jag varit rädd för att vara mig själv -även om jag med tanke på min bakgrund kanske borde det. 

Men (nu kommer ett lite flummigt begrepp) jag är säker på att det finns många fler än jag som känner att ibland vill man kunna vara sig själv utan att behöva visa vem man är. Jag ska försöka förklara bättre. Jo, till exempel finns det ju de som är sig själva på internet utan att någon vet vilka de egentligen är bakom det där mystiska användarnamnet. 

Anonymitet. Att anonymt kunna vara sig själv. Det är det jag försöker beskriva. Att kunna göra något där man helt är sig själv utan att sätta ett namn, en ålder eller ett ansikte på handlingen för andra att se. Jag har hittat en sådan grej. Det är avslappnande, för det enda som finns är jag och det jag gör. Samtidigt är det nervpirrande. Att liksom vara lite hemlig, att vara sig själv utan att någon annan vet. För alla som ser min handling har jag skapat ett mysterium. Ingen vet att det är jag som ligger bakom den, jag lämnar inte minsta ledtråd. Möjligen att mina allra närmaste vänner skulle kunna gissa att det är jag, men då är det ju för att de känner mig så väl, vet vem jag är.

En känsla jag vill tillägga nu när jag precis har gjort en sådan grej är upprymdhet. Det är lite svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag tror att det jag gör kan göra andra glada. Det är åtminstone ingen handling som kan provocera folk, men en och annan mungipa kan nog böjas uppåt. Det hoppas jag i alla fall. 

Aja, jag blir iallafall glad av det, och jag kommer inte att sluta i första taget. Varför skulle jag sluta? Jag är ju bara mig själv, som alltid. Enda skillnaden är att ingen vet om det.